Att bebo vertikalitet: Ett arkitektoniskt verk upphängt mellan ljus, vatten och materia
Inuti det tidigare flygtornet i en 1800-talsteater omdefinierar denna extraordinära bostad konceptet bostadsutrymme. Ett projekt som fötts ur en djärv intuition, nämligen att bebo vertikalitet genom ett noggrant arbete med subtraktion och mätning, och förvandla den ursprungliga strukturen till en katedral av ljus, vatten och trä.
Spridda över tre våningar, med volymer som stiger upp till tretton meter, är huset organiserat i en ständig dialog mellan solider och tomrum, transparenser och upphängda perspektiv. I mitten förvandlas den glasbottnade poolen till en flytande skulptur, ett vattnigt tak som reflekterar och sprider naturligt ljus in i vardagsrummet nedanför.
Den slingrande och skulpturala fristående teaktrappan löper över våningarna som ett organiskt element och förstärker utrymmets vertikalitet. Teak, det dominerande materialet, valdes för sin hållbarhet och taktila värme; bredvid det skapar Canaletto-valnöt, Calacatta-marmor och bikakeformade polykarbonatpaneler en dialog mellan material och ljus, vilket framkallar en nästan zenliknande dimension.
Varje detalj är specialdesignad: från skjutdörrarna till trappan, till köksbänkskivorna och förvaringsskåpen. I matsalen, det stora valnötsblocket Canaletto, avslöjar en skjutbar marmorbänkskiva en dold diskho, vilket frigör utrymme och förändrar utrymmets geometri i realtid.
För att fullända den sensoriska upplevelsen täcker bladguld hissens väggar och reflekterar ljuset med en dyrbar och diskret elegans. Poliform-möbler, FontanaArte-lampor och Society Limonta-tyger bidrar till en atmosfär av sofistikerad enkelhet, där varje element samverkar med det andra i perfekt balans.