Wytham Abbey beskrevs av The Times 1991 som ett av de vackraste husen i England. Den kulturminnesmärkta herrgården i byn Wytham i Oxfordshire ligger på cirka 10 hektar med trädgårdar, skog och parklandskap i Wytham Conservation Area, fem kilometer väster om Oxford.

Byggnaden, som huvudsakligen är byggd i lokal kalksten, är idag resultatet av flera århundraden av konstruktion och ombyggnad mellan ca 1500 och 1830. Bland anmärkningsvärda externa detaljer finns gavlar, burspråksfönster och bröstvärn, medan inuti finns många fina glasmålningar, marmorspisar och en stor sengeorgiansk ektrappa. Många viktiga detaljer installerades under den omfattande ombyggnaden 1809 av Thomas Cundy, som gav de viktigaste rummen exceptionellt rymliga proportioner och rikligt med naturligt ljus.

Även om det är storslaget och omgivet av vidsträckta marker, döljer omgivningen klostrets läge, bara fem kilometer från Oxford. Oavsett om det fortsätter som en evenemangsplats för bostäder eller som familjebostad, erbjuder det stor flexibilitet.

Historia
Byn Wytham, historiskt belägen i Berkshire, väster om Oxford, har sitt ursprung i den saxiska perioden. Dess namn betyder förmodligen hemmet i hörnet, omgivet av flodens vinkel. Centrum av den ursprungliga bosättningen kan ha legat längre norrut än den moderna byn, nära Wytham Mill, och grunden till gamla byggnader noterades här år 1804.

Magna Britannia behandlade Wytham i sin första volym, ursprungligen publicerad 1806, och tillskrev att huset byggdes till en medlem av familjen Harcourt. Även om det inte finns några dokumentära bevis som bekräftar när byggnaden påbörjades, är det allmänt accepterat att det dateras till ca 1485-1500, att det mesta av det tre våningar stora porthuset är tillverkat av nybyggt material, och dess allmänna utseende överensstämmer med en datering från slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. Portens Tudor-båge är typisk för början av 1500-talet, men kan lika gärna dateras från slutet av föregående århundrade.

Det är känt från senare källor att byggnaden hade ett långt galleri, och det är troligt att det ursprungliga huset anpassades för att rymma denna fashionabla inslag i många adelshus från slutet av 1500-talet. Godset gick från den första till den andre earlen av Abingdon år 1699, och år 1707 var byggnaden ett av de anmärkningsvärda husen som avbildades av de holländska gravörerna Knyff och Kip i deras bok Britannia Illustrata.

Relativt lite arbete utfördes på byggnaden under 1700-talet, och år 1779 nedtecknade herr Urban sina intryck av dess antika utseende: Det omgivna tornet i mitten kröns av två åttkantiga torn, och själva byggnaden omges av en vallgrav. Den gamla hallen är fortfarande i sitt forntida skick och jag måste erkänna att jag vid mitt första inträde med romantisk glädje såg spåren av tidigare gästfrihet och generöshet.

År 1807 räddade den femte earlen av Abingdon tyg från det gamla Rycote House, som han också ägde, innan det revs, som förberedelse för återuppbyggnaden av Wytham Abbey. Thomas Cundys arbete med byggnaden ägde rum 1809, och flera av de stora utrymmen han skapade, inklusive entrén, trapphuset och biblioteket, förblir relativt oförändrade. Det var också ungefär vid denna tid som namnet Wytham Abbey först fästes vid huset. Huruvida byggnaden fick detta namn på grund av legenden om det förnormandiska nunneklostret som flyttade till Wytham, eller på grund av ett allmänt romantiskt intresse för medeltiden som präglade eran, är inte känt.

I slutet av 1820-talet hade byggnadens exteriör återigen förändrats avsevärt, i vad Pevsner kallar en känslig kollegial gotisk stil, och detta arbete, troligen utfört av John Buckler eller hans son John Chessell Buckler, gav huset det mesta av dess nuvarande utseende.

År 1923 sålde den sjunde earlen av Abingdon klostret till Raymond ffennell, som gjorde ytterligare men jämförelsevis blygsamma förändringar, dessa inkluderade tillägget av loggian i södra änden och en liten utbyggnad på baksidan av butlerns hus.

Visa stämpelskatt som ska betalas för den här fastigheten